Trimma din Hobie 16

Text: Håkan Fröjd

Nu har han fått spel! Han börjar gagga om riggar... på en entypsbåt som Hobie 16. Med denna stubbe till mast får man vara glad om man får böj på den över huvud taget.

-Okej, det var väl lite överdrivet, men det jag tänkte gagga om var hur man får båten att bli lite enklare och trevligare att segla med.

Det som födde detta embryo till teori var ett samtal som jag hade med EM 2:an på flyget hem från Sardinien. Han var på strålande humör av vissa skäl, hehe, och jag passade på. Jag betade helt enkelt av trim på båten från för till akter. Vilken guldgruva! Tänk att få korsförhöra besättningen på båten som forsade förbi oss på en av kryssarna i 8-10 m/s. Forsade och forsade, de gick kanske en halv knop snabbare eller nåt...

Jag började med inställningsvärden:

-Vilket hål sätter du focken på?

-2-3 nedifrån räknat, svarade han.

Jahapp, vi hade haft den högst upp! Jag forsatte:

-Var sätter du fockblocken?

-Ungefär mitt på plattan.

Ett rätt tänkte jag, dags för den avgörande frågan:

-Var sätter du vanten?

-Tredje hålet nerifrån.

Vad i h-e, vi provade det någon gång men fick ingen riktig spänning i akterliket när vi hade dragit block i block. Okej, jag svalde förtreten och brände iväg nästa fråga:

-Hur hårt drar du fockfallet?

-I vindar upp till ca 8 m/s drar jag hårt, men när det brallar i ordentligt släpper vi 30-40 cm på fockfallet.

Dunk, min haka slog i kabingolvet, vad är nu detta. Han såg min förvånade min och fortsatte snabbt:

-Det här är något som vi kallar Guadeloupetrimmet, Lazy and good speed... Med det trimmet kan du skota ihop block i block med lillfingret och du kan oftast ha storvagnen i mitten. När det kommer sjyssta rökare släpper man ner vagnen en liten bit, gasten har storvagnen i näven hela tiden, och storen förblir block-i-block så mycket som möjligt. När det lugnar ner sig drar man, gasten alltså, upp vagnen igen och man klarar oftast av episoden med farten i behåll.

Det trim som du är van vid och använde på EM har vi helt enkelt döpt till europatrim. Det innebär en lite mer upprätt rigg och hårdare skotning och mer utvangning av storen. Farten skiljer inte så mycket men båten blir spralligare jämfört med Guadeloupetrimmet och kräver en mer aggressiv seglingsteknik.

Okej, nu hade jag fått svar på en trave frågor, storvagnen i mitten och lös rigg i hårdvind. Dags för en i mitt tycke avgörande fråga:

-Vilket segel kör ni hårdast med när det börjar bli dags att släppa lite på seglen. Släpper ni focken och kör huvuddelen på storen eller?

-Vi gör faktiskt tvärtom. Vi har focken hårt skotad och vagnar ut ett par cm högst. När det brallar i släpper vi ner storvagnen lite och släpper en anings på storskotet. Om vi har möjlighet släpper vi lite på riggen.

Å f-n, var det därför som jag såg en annan Holländsk båt dundra iväg mot kryssmärket med lite inslag i storen. Om detta var tillfälligt för att hantera en rökare eller ett mer permanent tillstånd kunde jag inte avgöra, men fort gick det!

Sen landade planet... Jag hade i varjefall fått mig en jysst tankeställare.

För ett par veckor sen fick jag låna en Australiensisk bok om 18-fot skiffsegling och deras utveckling. Där pratade man mycket om att få riggen att flexa för att på så sätt få en rigg som klarade av en del rökare själv. Tänk dig själv på en extremt rank båt med tre personer i trapets på en lång vinge i byig vind. Här behövs all hjälp man kan få! Och allteftersom jag läste i boken började jag förstå vad det hela handlade om. För att få lite stuns på det hela målar vi upp ett schysst senario: 10 m/s, vågor, solsken och hyfsat fräscha segel samt en jysst rökare (vindby) i antåg. På detta paradis så placerar vi två hobbar med Europa respektive Guadeloupetrim. Nu tänkte jag beskriva i detalj vad som sker när rökaren kommer. Börjar det kännas tråkigt? Hav förtröstan, det underlättar alltid att veta varför man gör saker och ting!

Europatrimmet

Storen är stenhårt skotad och är precis block-i-block. Vagnen på storen är ca 2 dm från mitten och fockvagnen är också en bit ut. Rökaren kommer! Wammo, krafter ökar markant i seglen. Eftersom storen är hårt skotad så drar seglet även ganska bra i toppen. Trots att masten är kraftigt böjd så flexar den en anings så att akterliket släpper ut lite, men långt ifrån tillräckligt. Båten studsar upp på ett skrov, rorsman lovar kraftigt och släpper ut storen. Att rubba vagnen med den spänningen i storskotet gör man inte i brådrasket. Farten sjunker, och när båten börjar komma ner från lyftet skotar rorsman hem med en grymtning och försöker falla av lite. När rökaren börjar dö ut faller rorsman av ytterligare och efter ett tag har båten uppnått den fart man hade innan rökaren slog till.

Guadeloupetrimm

Storen är skotad block-i-block med en viss ansträngning. Vagnen är i mitten och spänningen i akterliket räcker precis till att få upp båten på ett skrov. Focken är hårt skotad och utvagnad någon cm. Rökaren kommer! Kraften i seglet ökar kraftigt en kort stund innan akterliket faller ut. Varför det blir så här beror på tre faktorer:

1) Akterliket på seglet töjs.

2) Toppen av masten böjs bakåt.

3) Den uppåtdragande kraften på bommen ökar. På grund av vinkeln på storkotet pressas bommen hårdare mot masten och böjer även nederdelen av masten, funktionen blir som kicken på en jolle.

Båten lyfter, men inte lika snabbt och brutalt som med europatrimmet. Rorsman lovar lite och eventuellt släpper gasten ner vagnen någon dm, farten minskar inte utan ökar snarare. När rökaren dör ut drar gasten upp vagnen och rorsman faller av lite. Farten är bra och den psykiska belastningen på besättnigen minskar. Man upplever inte byarna som lika obehagliga och kan koncentrera sig på farten och taktiken istället.

Hänger du med? Om inte, läs vidare om hur Shaun Ferry trimmar!

Sydafrikansk trim

Här ska du få en riktig munsbit, hur VM 1:an -94 Shaun Ferry trimmar sin båt! Han kom 3:a på IYRU-VM! För att jag inte ska missa något så tar vi det hela i tur och ordning. Det intressanta är hur Shaun agerarade första gången han ska segla en ny Fransktillverkad båt. Sydafrika tillverkar ju egna båtar och vantlängd, segel och inställningsvärden kan variera trots att det är en entypsbåt. Det första han gör är att kolla igenom alla kritiska skruvar på båten och bultarna som håller skroven på plats. Det hjälper inte med toppenfart om båten trillar i bitar. Sen drar han åt trampolinen lite så man slipper trampa igenom. Den trummspänning som vissa europeér sysslar med verkar inte vara intressant.

Okej, båten är hel och trampolinen okej. Nu är det dags för segel. Ingen av dem använde några extra flärpar utan körde med standardflärparna, ingen ryamatta här inte. Lattorna spändes och drogs åt förvånandsvärt hårt så att de floppade ordentligt när man böjde dem fram och tillbaka. Om den här rejäla inspänningen av lattorna berodde på seglens skärning eller om de alltid gör så framgick inte riktigt. Focken sattes dit ungefär mitt på hanfotsplattan, och hissades sedan ganska löst. Den här hysteriska riggspänningen verkar inte heller vara intressant. Observera att han inte hade justerat vantlängden ännu. Han väntar med det tills att storen kommit upp.

Storen träs i och hissas. Ingen knyter fast storen i mastoppen längre eftersom avlastaren är förstärkt. Rännan för storvagnen kontrolleras och filas till lite om kanterna är skadade eller skarpa. Storskotet sätts dit och höjden på råttan justeras till det näst lägsta hålet. Shaun gör sen en stoppknop en bit in på änden på linan till storvagnen. Detta fångar upp vagnen precis innan den slår i ändstoppet i storvagnsrännan.

Det var ingen som trädde om skotet utan standardsystemet användes. Blocken hakas i bommen och storen skotas hem block i block, om det går. Nu kommer den här fingertoppskänslan in. Shaun kliver bort en bit från båten och spanar in buken på storen. Den här plankan som jag alltid eftersträvat var inte intressant, tusan också! Shaun ville ha ganska mycket buk kvar när han skotat block i block. Om storen var för plan släppte han lite på fockfallet så att masten lutades mer, om den var för bukig sträckte han fockfallet så att masten blev mer upprätt. Om han inte kunde luta upp masten tillräckligt flyttade Shaun upp vanten ett eller ett par hål. Så här hårt är det tveksamt att du ska behöva skota före att få ihop storskotet block-i-block.

När han var nöjd med mastlutningen kontrollerades riggspänningen, med storen och focken lösa. Allting skulle vara ganska löst. Om du lutade dig mot hanfoten (där de två vajerstumparna från fören möter förstaget), så skulle de svikta in ett par dm. Om det var för hårt flyttade Shaun upp vanten ett hål. Var det för löst flyttade han ner dem ett hål.

Jahapp, mastlutning och riggspänning är OK! Nu var det dags för focken. Med en van rörelse skotar Shaun ihop storen block-i-block och tar tag i skothornet på focken och drar ner det mot skotpunkten på balken. Det här görs för att kunna grovjustera fockens placering på hanfotsplattan. Finliret gjorde han med fockblocken på plats. Om han kunde dra ner skothornet i balken utan problem så flyttade han upp focken ett par hål på hanfotsplattan, och ifall det var för trögt så flyttade han ner den ett par hål.

Ja, jag vet att att det här kan verka bökigt att hålla på men med lite träning så går det förvånansvärt fort. Han sätter dit fockskotsblocken, trär i skotet och skotar hem focken lagom hårt. Här kommer återigen fingertoppskänslan in, är det lagom trögt och har focken rätt utseende. Han knallar runt och spanar lite och flyttar sedan focken ett hål upp eller ner för att få lagom spänning på focken när den är skotad i balken. När han känner han sig nöjd med fockens placering flyttar han skotblocken, så att draget från skotet blir ungefär 90 grader i förhållande till skotplattan på focken, när den är skotad block i balk. Vinkeln på draget på en löst skotad fock är ointressant, det är block i balken läget som räknas! Nu är båten trimmad så att när storen och focken dras block i block så har du perfekt skotade segel. Finjusteringen gör du på vattnet med spänningen på fockfallet. Tänk på att de flesta fall töjer sig lite till efter en stunds segling, så var beredd på att spänna upp riggen lite efter ett tag.

Shaun klämmer dit en vindvisare på hanfoten, dock ingen kompass! Dags att trimma roder, ursäkta den suddiga bilden! Man trycker en pinne mot akterspegeln för att se hur mycket av rodret som hamnar framför pinnen, detta avgör hur tung båten blir på rodret. Sedan var det dags för rodren, enligt sydafrikanerna en mycket viktig detalj. Toe-in och lutningen på roderbladen påverkar båtfart och roderkänsla i stor utsträckning. Obs! All roderjustering görs med segel uppe och riggen spänd. Allt på båten deformeras lite när du spänner riggen och det är ju så som du seglar eller? Shaun trycker in en sjösättningsvagn så att båten precis lutar över och ställer sig på nosen. Nu kan de i lugn och ro fälla upp och ner rodren utan att de tar i backen.

Först tittar Shaun på rodrens lutning, han tar en latta eller liknande och lägger platt mot akterspegeln, och syftar sen mot rodret för att avgöra hur stor del av rodret som syns framför pinnen. Ju mer du ser av rodret framför pinnen desto lättare blir båten att styra. Hur mycket man ska luta fram rodren är jag osäker på men standardlutningen från fabriken brukar duga. Shaun gör samma sak på det andra rodret för att kontrollera att det har samma lutning.

På dagens båtar finns det ingen justerskruv för stoppläget för nedfällt roder, men vattentrycket när man seglar gör att rodret alltid försöker fälla upp sig. Det ligger med andra ord alltid och trycker mot uppfällningsmekanismen. Istället får man göra så här: Shaun trycker försiktigt rodret bakåt så långt att kickupp mekanismen börjar spjärna emot. Hur mycket glapp det är mellan max framåtläge och max bakåtläge kan variera från roder till roder, men det är bakåtläget på roderbladet som räknas när du mäter lutningen.
Om något roder behöver justeras lossar han justerskruven ovanpå rorkulten, och flyttare den bakåt för att luta bak roderbladen och framåt för att luta fram roderbladen.

Okej, nu har du förhoppningsvis ett lagom rodertryck som är lika på båda bogarna. Dags att kolla kickuppmotståndet. Shaun trycker på roderspetsen tills det kickar upp. Hur hårt det ska vara kan bara erfarenheten avgöra. Om det går för lätt spänner han ställskruven till fjädern ett par varv, och tvärtom ifall det går för trögt. Han provar dessutom att fälla upp och ner rodret med rorkulten, och smörjer vid behov mekanismen med lite sprej. De flesta sydafrikaner fäller upp lovartrodret i alla lägen utom lättvind och den första biten efter starten.

Sedan är det bara toe-in som är kvar, pust... Shaun fäller ner båda rodren och mäter noga avståndet mellan framkanterna, upprepar sedan mätningen på bakkanterna. Avståndet mellan framkanterna ska vara mellan 1-3 mm MINDRE än avståndet mellan bakkanterna. Shaun justerar längden om det behövs, och upprepar sedan mätningen. Ibland kan man behöva mäta och justera ett par gånger innan man hittat rätt avstånd.

Om du orkat göra allt detta har du en bra intrimmad båt som är lättare att segla och förhoppningsvis lite snabbare, men det beror mest på dig själv!

20-knots to you all!
Håkan Fröjd

”Med det
trimmet kan
du skota ihop
block i block
med lillfingret.”

RING OSS GÄRNA: 08-52 25 73 50
Pia L'Obry: 070-733 44 50, CENTRET 070-733 44 57
Postadress: Seafari AB • Box 1235 • 131 28 Nacka Strand
Besöksadress: Hobie Cat Center • Invid Hotel J • Nacka Strand
Vintertid: Augustendalsvägen 12 A - vid busshållplatserna. Normalt öppet 10-16. Helger enligt ök.