Palmer, palmer och sandstränder...

Hur kan man ta ett sådant jobb om man är seglare?

Slita i restaurang och kiosk hela sommaren, och bara slänga långa blickar efter alla seglande semestrande och avkopplade människor.

OK, om sanningen fram så stänger vi ibland kiosken i Malma Kvarns gästhamn runt lunchtid om det blåser… då är vi ute och leker lite med Hobien. Men mest blir det bara jobb.

För att hälla ännu lite salt i öppna sår så agerade vi värdbas för alla franska Hobieseglare som seglade i Stockholms skärgård i somras. Om och om igen i fem veckor, fick vi höra deras fantastiska historier när de kom tillbaka från en veckas segling. Lyriska!

Andra Hobies kom seglande förbi för att handla reservdelar som slitits sönder av allt seglande…
Men - det finns hopp och belöning för mödan. Mitt i djupaste och kallaste vintern, då alla gick runt och huttrande längtade efter sommaren, då var det äntligen vår tur!

Nej vi satte inte skridskor på vår Hobie - vi åkte till Thailand istället!

Med väska innehållande shorts, T-shirts, våtdräkt och snorkelutrustning, drog vi iväg till Singapore för att på något vis ta oss upp mot Thailand. Det blev lite dyka, sol och bad på vägen, men i slutet av januari befann vi oss på Thailands ostkust. Norr om Koh Samui ligger Koh Pha Ngan och här skulle vi enligt uppgift hitta Hobie Cat Aventures - det franska företag som besökte oss i somras. De låg på en strand, sa de. Bör i detta sammanhang nämnas att dessa två öar är omringade av sandstränder, och tillsammans levererar de en miljon kokosnötter till Bangkok varje månad. Just geografi - palmer och sandstränder överallt!

Inhysta tillsammans med UCPA (franskt reseföretag som satsar på sportaktiviteter) hade de nästan tagit över Siripun bungalows med egen sandstrand, små bambu-bungalows vid stranden och Madam Kao som lagade suverän mat. Båtarna låg ett kokosnötskast från vår bungalow och väntade på att alla deltagare skulle dyka upp. Det blev några läskiga solnedgångsfoton med palm och Hobie i förgrunden… Ingen dum plats att vänta på!

Vi seglar Hobie Cat 16 här, och eftersom man inte kan lasta dessa lika mycket som Hobie Cat 18 (som de använder i Sverige), så får våra tillhörigheter, tält och proviant följa oss i form av en Thailändsk fiskebåt. Packningen begränsas till en 20 l vattentät dunk, men de kläder som Thailands klimat kräver tar inte så mycket plats. Snorkelutrustningen desto mer, men våtdräkten lät vi ligga kvar i bungalown, den kändes inte så nödvändig. Så mycket viktigare är ordentliga solglasögon och solskyddsfaktor! Dels är solen starkare här än vad våra kroppar är vana med vintertid i Sverige, dels var trampolinerna lika bländande vita som sandstränderna, och även om vattnet är turkost så reflekterar det ogenerat solstrålarna.

Första dagen på vår raid vinner solen över vinden, och härskar ensamt. Vi klär på oss ordentligt, smetar totalblock på de delar som sticker ut, och ger oss av. Vi är på väg mot Ang Thong Marin National Park, ett 40-tal obebodda kalkstensöar som ligger ca 20 M västerut. Vinden ökar ett snäpp och vi skymtar öarna föröver, men vi ser även en tornado som börjar forma sig! Den är inte så stor men får en väldig massa vatten i rörelse. Åt vilket håll rör den sig? Hur snabbt kan den växa? Vad gör vi?
Vi kom fram till att om man välter Hobien upp och ner, med masten rakt ner så blir det inte mycket vindfång kvar, och så hoppar vi själva i vattnet. Alla flytvästar kom snabbt på. Lyckligtvis slapp vi prova på, tornadon dog ut och vi skyndade försiktigt vidare. Med förstärkt utkik föröver och uppåt.
Visst var vi på äventyrsresa, men vi kom överrens om att det nog fanns en gräns för hur mycket av den varan vi ville ha.

Då vi seglade in bland parkens alla öar glömde vi nästan bort eftermiddagens upplevelse. Otroliga klippformationer och bländvita stränder tävlade om vår uppmärksamhet. Vissa klippor var formade som ansikten, andra klippväggar var lodräta med växter som klamrade sig fast och växte på tillsynes omöjliga ställen. På andra öar verkade de synliga bergsegmenten ha tippat åt sidan. Fascinerande. Samma typ av klippor finns i Krabi vid Phuket, och även på norra Palawan, Philippinerna, och det på dessa klippor man samlar de svalbon som sedan säljs på exklusiva restauranger i Hong Kong och Kina. Som vanligt är de knappast de skickliga klättrarna som tar hem den största vinsten.

Vi lyfter upp våra Hobies på stranden och sätter upp tälten på trampolinen innan vi ger oss ut på snorkeltur. Fantastisk middag ombord på följebåten och insmörjda i antimyggmedel ligger vi i sanden och letar stjärnkontellationer på en stjärnklar himmel. Endast fiskebåtarna lyser upp horisonten med ett tjugotal starka lampor per båt. Deras sätt att locka bläckfiskarna in i sina nät.

Nästa morgon bjuder inte på mycket mer vind. Vi seglar sightseeing runt nationalparken, klättrar upp till en saltvattensjö som via underjordiska grottor har förbindelse med havet. En liten revhaj hade letat sig hit in. De lär inte vara farliga för människor, så vi fortsätter att segla, snorkla och fiska på eftermiddagen. På kvällen får vi förtöja om fiskebåten då vinden tilltagit, och vi håller tummarna för att den ska hålla i sig.

De Thailändska gudarna är nådiga och följande morgon ger vi oss ut i ca 7 m/s, en lagom vindstyrka för att alla ekipage ska få känna sig för lite, men ändå kunna segla trapets. För Isabelle är det första gången hon går ut i trapets. Vi hade övat på stranden innan vi gav oss iväg, men nu är det verklighet, och nog pirrar det i magen - men no problem! Fötterna på ett aluminiumrör och fastkrokad på magen i en vajer, rätar hon ut benen och befinner sig plötsligt ute över vattnet som forsar under henne. Ett odefinierbart läte kommer ifrån hennes håll, vi tolkar det som ett glädjeskrik fyllt med spänning och adrenalin. Vi seglar ner mot Koh Samui och sedan upp till norra Koh Phan Ngan och seglar slalom mellan fiskeflöten. Ann-Christine styr sin och Jeroms båt, och faller av för väja för ett flöte som de upptäcker lite sent. Men hinner inte släppa på seglen och befinner sig genast i vattnet! Första kapsejsningen hittills, men de får upp båten på rekordtid, och ingen av oss hinner ens dit för att hjälpa till.

Läs mer

”Vi ser
en tornado
som börjar
forma sig.”

RING OSS GÄRNA: 08-52 25 73 50
Pia L'Obry: 070-733 44 50, CENTRET 070-733 44 57
Postadress: Seafari AB • Box 1235 • 131 28 Nacka Strand
Besöksadress: Hobie Cat Center • Invid Hotel J • Nacka Strand
Vintertid: Augustendalsvägen 12 A - vid busshållplatserna. Normalt öppet 10-16. Helger enligt ök.