Kappsegling på Sardinien - Merit Cup

Text: Håkan

Som jag berättade i tidigare numret av Maganzinet var resan ner en av de större problemen; bortsprungen bokning, bagage på avvägar i Milano och ett evigt tjat om min hotstick! Jag har lite svårt för de där standardstickorna, och beslöt att ta med mig min egen hotstick, men eftersom den inte gick ner i bagaget så var jag tvungen att ta den som handbagage. Den var ivägen på planet, säkerhetstjänsten höjde ögonbrynen och alla undrade vad f-n den där skulle va bra för. Som tur var hade jag en Hobie Skjorta på mig, så det var bara att peka och se glad ut! Tja, vi hade hur som helst fått ut våra båtar, riggat upp tält och annat krafs och träningsseglat lite.

Dagen innan själva EM var det en trave träningskappseglingar. Vi hade tvekat lite om man skulle ha torrdräkt eller våtdräkt, men vad f-n Sardinien ligger ju en bra bit ner i medelhavet. Dessutom var det rejält varmt uppe i Sverige, så vi satsade på våtdräkt. Vi var tvungna att åka in efter andra kappseglingen, vi frös. Vi halade upp våra tunna plånböcker och köpte var sin nylontopp. En sån där grunka med muddar i neopren kring hals och armar och resor kring midjan. Inte helt tät, men den tar udden av de flesta sjöarna.

På kvällen fick vi ut splitter nya EM-segel med Merit skrivet över hela storen och en fock med diverse fäger tejpat här och där. Den blev ganska styv av all tejp men det var ju lika för alla.

Första seglingen gick i vindar kring 7-8 m/s, strålande solsken och polblått vatten, rena rama paradiset. Vi får till en 15:e plats och känner oss hyfsat nöjda. Den andra seglingen går bättre, vi blir 6:a, det tar sig!! Tredje seglingen började också bra fram till halvvinden... Vi rundar kring 15:e plats och bestämmer oss för att plocka ett par båtar på halvvinden.

Vi laddar utav bara h-e och klättrar ut på rodret. Vi satsar på en lite högre båge för att få fri vind. Den första båten vi passerar försöker inte ens luffa oss, konstigt. Nummer två var dock lite tjurig. När vi närmar oss lite snett bakom i lovart visar han med tydliga luffningar - här kommer ni inte förbi! Vi kör upp så vi ligger alldeles i häcken på honom. Allt det här sker i farter kring 20 knop med mycket små marginaler mellan lä fördäck och vattnet, så många seglare glömmer bort finliret. Vi fintar en lovning, han svarar. Vi faller sedan blixtsnabbt av och bränner igenom hans lä och vips ligger vi snett framför honom i lä. Vi börjar nu komma obehagligt nära märket och många seglare börjar släppa lite inför rundningen, men inte vi inte. Vi står på och plockar en båt till. Jaha, nu är det verkligen dags att falla av och runda. Thomas hoppar in och dumpar focken. -Gör inte bort dig nu, tänker jag och hoppar in innan jag släpper storen, för att undvika att dragga i vattnet. Men vad f-n. Jag slinter på trampolinen och fortsätter under bommen.

Jag försöker febrilt få loss vagnen när jag passerar den glidande på rumpan, men förgäves. Vi går runt. Jag svär som en borstbindare och sliter fram upprätarlinan, nu är det brottom. Båtar passerar i hög fart till höger och vänster och det känns som att försöka räta upp en båt mitt på E4:an. Japp, där kommer masten upp. Kabom där försvinner den igen igen. J-vlar, vi glömde lossa på skoten! Masten ligger nu nedåt vinden och vi tvingas trampa ner masten i djupet och dra upp båten åt andra hållet. Den här gången stannade båten på rätt köl men vi ligger sist... Vi hade dock en helikopter med fotograf hängande över oss hela tiden, så det kändes inte helt borkastat. Vi slutför seglingen och går i mål med ett tiotal båtar bakom oss, inge roligt. Thomas och Christian, vurpningsexperterna ni vet, lyckas också få till en tjusig vurpa så tråkningarna blev ömsesidiga.

Vi dränker sorgerna med bira i baren på klubben och passar på att bjuda en vild Australienare på snus. Han tar en rejäl nypa grovsnus, lyssnar noga på våra förmaningar om att inte svälja utan spotta. Han pressar in den och tittar sen besviket på oss, vad ska det här vara bra för... Två minuter senare grabbar han tag i bordet och utbrister - Fuck the beer, this is terrific. Hans nästa fråga blev, - Is this shit legal?? En stund senare mådde han inte lika terrific utan rasslar iväg bort mot muggen.

Nästa dags seglingar blev ganska lika gårdagen fast vinden låg nu stadigt kring 10 m/s. Christian och Thomas får till en trave kanonstarter men dessvärre också en trave kanonvurpor. De ligger kring 10 plats efter förstakryssen och sen vurpar de!!! Klantigt. Vi håller oss kring 30 plats och har klara problem men båtfarten. Gång på gång blir vi rökta i starten av lovartsbåtar som går lågt och fort, passerar oss och ger oss skitvind. På grund av skitvinden tvingas vi slå och väja för en drös med styrbordsbåtar, och hamnar på ena kanten. Tredje dagen var det kanonväder för Christian och Thomas. Klafssjö med svaga vindar. Jag kan bara inte med sådana förhållanden. Nåväl, vi håller oss kring 40:e plats medans Thomas och Christian liger uppe i toppen. Efter målgång, de kom femma, åker de åt sidan lite för att slå en båge. Vips kommer det en båt farande med en vilt gestikulerande italienare ombord. - Go, home as fast as possible. Vad f-n vill de nu då, kan man inte få ha lite privatliv. Men helt plötsligt börjar det smattra i seglen och brallorna åker snabbt upp, -å fan var det de som de mena. På nolltid vänder vinden 180 grader och ökar till 15 m/s +. Mistralen hade vaknat.
Vi upplevde samma sak, fast med brallorna på. Vi såg en vit front på vattnet närma sig och gjorde oss beredda på "the ride of your life". Trots det blev man chockad över kraften i vinden, min keps blåste av innan jag ens hann reagera. Ut med fockvagnen hela vägen och storvagnen hamnade ute vid krängbanden, men båten kändes ändå som en vildhäst. Hur som helt, alla båtar lyckas ta sig hem och väldigt få välte på vägen.

Dagarna gick och turen med dem. Vi lyckades aldrig få nån sprätt på båten, och inför sista dagen går vi helt in för vilda starter. Ingenting att förlora och suverän konkurrens. Vi ligger och hasar mitt på linjen 2 minuter innan start när vi gippar och kryssar för babord upp mot massan av båtar vid startfartyget.
-Vi måste prova en start i gröten eller vad tycker du, säger jag med ett vilt grin. Vi slår över till styrbord. Hmmm, inget bra vi ligger i tredje led. Men titta där, en lucka på 2,5 m dyker upp mellan två båtar. Vi skotar hem och pressar oss in. Vi hittar en till lucka och efter en vild fallning och lovning så ligger vi i första ledet, en båt ifrån startfartyget! Här är det verkligen trångt. Man har några decimeter att spela på men det känns ändå ganska kontrollerat. Vi bränner iväg lite lagom innan skottet och känner oss som kungar. Drygt 60 båtar i lä med identiska segel, vilken vy. Men blir återigen blir vi överkörda av båtar i lovart, men den här gången var det en italienare i lä som behagade pina och tvingade oss mot lovart med urusel fart som följd.

Sista seglingen åker vi bort till Thomas och Christian och dividerar om taktiken. Vi beslutar gemensamt att satsa på start vid läflaggan. Det visade vara en bra ide. Vi rundar kring 10 plats och dundrar iväg på halvvinden. Vi kör lite mer konservativt den här gången och satsar på att behålla platsen. När det var dags att falla av upprepar jag samma tavla igen!!!! Jag glider under bommen på arslet, och vi går runt. Jag har numera förstått hur man ska runda; Gasten hoppar in, släpper på focken, rorsman står kvar, rundar och släpper storen, därefter går han in från trapets! Det är helt ok om man draggar lite i vattnet. Hursomhelst, vi rätar upp båten och samlar nya krafter. Vinden har ökat och blåser nu kring 11-12 m/s.

Vid nästa rundning ser vi en Hobie som har kapsejsat.Jag undrar vilka det här kan vara?? Rätt gissat, Thomas och Christian. Vi vinkar glatt när vi rundar märket och dundrar iväg på slören. Vi sitter och snackar lite lugnt och undrar varför vissa svenska båtar jämt ska kappsejsa, kabam... Vi går runt, igen. Det här fick vi höra ett par gånger, -okej att vi vurpar ofta men inte f-n vurpar vi två gånger på en EM delsegling!!!

På kvällen riggar vi av båtarna, lämnar in seglen, skot, bommar och annat tjafs. Har prisutdelning och begrundar vår 29 plats och Thomas och Cristians 40 plats, tror jag! Vinnaren blev en Italienare, tvåa en Holländare och trea ytterligare en Italienare. Sen var det fest, alla seglare samlades kring baren och helt plötsligt fick man höra hur man egentligen skulle trimma, det var så dags nu! Vid två rycket på morgonen skulle det samlas sovenirer. Fyra mycket hemliga svenskar smyger runt på den inhängnade klubben med kniv och avbitartång i högsta hugg och spanar girigt på alla reklamflaggor. Vi väntade tills den beväpnade vakten hade svept förbi på sin rond innan vi skred till verket. Det hördes tassande steg lite här och där och antalet flaggor minskade snabbt, det var tydligen flera som hade samma ideer. Men en trofe som bara måste ner var en Hobieflagga som var hissad i masten på en Tornado. Den hade vi spanat på hela veckan, den blir en baggis. Lossa linan och ner med flaggan. Thomas och Christian kröp in under kapellet medans vi bevakade. Men, tiden gick och flaggan var kvar. Det var ingen lätt uppgift eftersom det finns en trave linor att välja på på en Tornado. En kvart senare gav vi upp!

Hemresan gick över all förväntan där jag hade en lång diskussion med EM-tvåan om hur man skulle trimma.

Håkan

”Vi börjar nu
komma obehag-
ligt nära märket och många släpper lite inför rundningen, men inte vi inte.”

RING OSS GÄRNA: 08-52 25 73 50
Pia L'Obry: 070-733 44 50, CENTRET 070-733 44 57
Postadress: Seafari AB • Box 1235 • 131 28 Nacka Strand
Besöksadress: Hobie Cat Center • Invid Hotel J • Nacka Strand
Vintertid: Augustendalsvägen 12 A - vid busshållplatserna. Normalt öppet 10-16. Helger enligt ök.