Att segla blyfritt
Text: Björn Sagerman
Bakgrund
Efter att ha seglat kölbåt i 20 år skulle det
bli spännande att prova på något nytt, kölbåten
såldes våren -96. Första sommaren trodde jag att
man kunde klara sig utan egen båt. Vaxholmsbåt och tält
var OK. men upplevelsen att glida omkring i skärgården
saknades. En veckas kajaksemester med tonårsbarnen provades,
nu började det att kännas bättre. Kajak och tältlivet
var härligt, verkligen nära naturen, men det är ju
synd att inte nyttja vinden som oftast finns där.
Katamaransegling
Om man gillar kajaklivet men saknar seglingen är ju ett alternativ
naturligtvis katamaransegling. Man tar sig fram på de grunda
vattnen som med en kajak, man drar upp båten på land
vid övernattning (om den inte är för tung) och slipper
bekymra sig om ankarfäste, nattliga vindskiften mm.
Övernattningsalternativen i Stockholms skärgård
är i det närmaste oändliga, man letar inte efter
den trygga viken. Det är uddar med släta hällar som
gäller och det finns det gott om. Möjligheten att besöka
och övernatta i nya delar av skärgården öppnar
sig, även i ytterskärgården. Man är naturligtvis
mer utsatt för väder och vind än vid segling med
stor båt, det måste man med respekt inse. I ytterskärgården
seglar man bara vid stabilt väder.
Båten
Efter att ha pratat med "katamaranfolk" kom jag fram
till att en Hobie Cat 18 var ett bra alternativ. Den kan bära
en last av två personer (ibland även 3) och packning,
tål att dras upp på berghällar och är inte
för tung. Kan även av två vändas rätt
vid kapsejsning. En begagnad "Hobie 18 Formula" köptes
juni -97. 18 fot lång, 2,44 bred, 182 kg, 21,5 kvm segel,
lys 1,44. Båten är utriggad med "vingar", praktiskt
vid långsegling: används som säten, ryggstöd,
sovbänk av Erik min son vid tråkig lättvindsegling.
Sommaren -97
Besättning: tonåringarna Josefin och Erik, sambon Lena
och författaren Björn. Dock inte alla samtidigt.
Förutom härlig och häftig segling gick en del tid
åt att testa fram lämplig utrustning. Två trästegar
tillverkades, för att under segling surra packningen på
och vid tilläggning dra upp båten på. Under segling
fästes stegarna på tvären framför masten med
krokar under däckskanterna. Packningen; kläder, tält,
gummimadrasser m.m. stoppades i två vattentäta säckar
som surrades på stegarna, även en kylväska med lunchmat
fick plats. Övrig mat och dryck förvaras i stuvutrymmen
i skroven.
De två första helgerna råkade vi ut för stiltje
på väg till hemmahamnen. Vi paddlade och fick lift, det
var inte så kul man vill ju vara oberoende. En tvåhästars
utbordare köptes och ett motorfäste tillverkades. (Vad
skulle andra Hobieseglare säga? Det har accepterats). Vi var
även med om motsatsen till stiltje, för mycket vind. Det
är nu ordnat så att storen kan revas ca. två meter.
En annan erfarenhet var att gasten försvann vid slörsegling
i trapets, det händer då att båten retarderar i
vågorna men gasten fortsätter med oförändrad
fart i trapetsen runt förstaget. Det förhindras med en
tamp som är knopad i bakkant av vingen som gasten håller
sig i. Slörsegling i 10-20 knop kräver stor skärpa
hos besättningen. Under sommaren gick seglingarna bl.a. till
Tärnskär, Björkskär, Stora och Lilla Nassa,
Gillöga, Svenska Högarna, Arholma.
Sommaren -99
Vissa modifieringar utfördes efter erfarenheterna från
sommaren -97. En välvd lasthållare i skiktlimmad furu
tillverkades och monterades mellan skroven framför masten.
Packningen surrades in mot båtens centrumlinje, allt för
att båten skulle segla bättre i sjö. Packningen
slog tidigare i för mycket. Trästegarna som används
att dra upp båten på försågs med krokar så
att de lätt kunde hängas upp under vingarna.
Efter Lidingö Runt insåg vi att vi saknade en genacker
i lättvind, en sådan införskaffades. Även kryssningsegenskaperna
speciellt i lättvind skulle förbättras, djupa stickcenterbord
tillverkades.
Nu hade vi en båt som seglade bra. Med drygt 40 kvm segel
på en båt som med besättning väger ca 325
kg går det bra. För att vi även skulle kunna långsegla
i en riktning utan att behöva segla tillbaka, inköptes
och anpassades en trailer.
Första etappen Stockholm - Karlskrona
Erik och jag startade 4/7 från hemmahamnen i Åva.
Övernattning vid Järflotta efter segling i mycket skiftande
vindar, solsken och regnskurar. Tältet hinner precis torka
i vinden nästa morgon innan vi packar ihop.
Dag två, motvind. Nu får vi testa de nya sticksvärden
på allvar, nackdelen är att vi även måste
läsa sjökort på allvar, utan stickcenterborden var
det ju bara att svänga när vattnet blev grönt. Båten
går inte bara högre i vind med de nya centerborden, den
är även mer lättmanövrerad i slagen. Det blir
trapetssegling över Krabbfjärden, Tvären , V Stendörren
där vi lunchar och går på museum. Natthamn St.
Äspskär utanför Oxelösund.
Tredje dagen, regn utan vind. Vi börjar med motor. När
vinden kommer kryssar vi sista biten till Arkö. Byter i regnet
om under storseglet, vi har upptäckt att det kan vara tufft
att segla utan ruff. Lunch på pizzerian. Natthamn på
norrudden Horvelsö.
Fjärde dagen, tältet torrt i vinden efter en regnig
natt. Ringer till Roland och grattar hans telefonsvarare på
50-årsdagen, frukost i tältet. Det klarnar upp. Det blir
solsken, vi får en fantastisk trapetssegling i halvvind de
andra båtarna verkar stå still, vi seglar två
till tre gånger så fort som de. Genackerfallet släpper
i en vindby, clamclitinfästningen har gett med sig, vi bärgar
genackern. Vinden ökar, vi tjoar där vi står i våra
trapetser och seglar i 15-20 knop ofta på ett skrov, kan segling
vara häftigare än så här? Möjligen i DN-jakten
på isen. Lunch vid Kättilö, natthamn på St.Askö.
Vi tältar på en klipphylla och i kvällssolen tittar
vi ned på kvällsseglarna som pekar och vinkar.
Femte dagen, lättvindsegling i badbyxor. Erik har fått
fläskläpp, han säger att jag har trampat på
den? Nog för att det är trångt i tältet men
jag tror inte på honom. Lunch på ö utanför
Västervik, natthamn på ö utanför Blankaholm
Sjätte dagen, kryss i mellanvind, vi äter lunch med Simpevarp
kärnkraftverk i bakgrunden. Vi x-ar vidare mot Blå Jungfrun.
Plötsligt vrider vinden till vår fördel och ökar,
nu går det fort till Vollöromp där det vrider emot.
Vi går iland där för att titta efter tältplats,
men konstaterar att det luktar skit och att luften är full
av flygfän som tävlar med varandra om att kunna bitas
värst. Det kunde man ju ha förstått av namnet. Vi
flyr och hamnar på Soleskär, grannö till Svartlingskär
som är helt död troligen pga skarvinvation. Det är
bara att konstatera att den mysiga skärgårdsmiljön
är slut.
Sjunde dagen, kryss i svag vind. Vi ser ölandsbron länge
innan vi når fram till Kalmar. Vi tar in på sjömanshemmet.
Fantastiskt att få duscha och att få sova i säng.
Båten har vi uppsikt över från fönstret. Rummet
är fullt av grejer som hänger på tork.
Åttonde dagen, vi gör Kalmar. Besöker medeltidsbyn
och njuter av civilisationen??
Nionde dagen, väst 10. Vi fortsätter seglingen söderut,
det går fort. Vi seglar så nära fastlandet vi kan
för att få sjölä, men det blir ändå
ganska långt ifrån land. På grund av att det är
mycket långgrunt samt de många fast förankrade
fiskeanordningar som sträcker sig ut från land. Vi har
stor respekt för Kalmarsund efter flera jobbiga seglingar där
med kölbåt. Långa bitar seglade vi med centerborden
helt uppe pga att det var så grunt. Ena rodret slog upp vid
ett tillfälle. Vi hade lyckats att pricka en sten. Rodret tog
ingen skada, fast det small till ordentligt, det var bara att fälla
ned det igen. Vi lade till för lunch strax söder om Kristianopel.
Två får studerade oss intresserat under tiden vi åt.
Vinden skulle öka enligt sjörapporten. Vi fortsatte för
enbart revad stor, vinden hade vridit emot och sjön växte.
Ännu en gång fick vi uppleva att det kan vara mycket
jobbigt att i Kalmarsund segla mot vågor och vind. När
vi till slut rundar Utlängan och lägger till vid Grässkär
är vi utmattade. Vi kan se på båten att det har
varit tufft, det hänger sjögräs och andra sjöväxter
i stagen till genackerbommen.
Tionde dagen, ligger still och slickar såren, lagar en lattficka.
Elfte dagen, seglar den korta biten till Karlskrona. Kunde inte
segla längre pga den hårda vinden. Tar in på hotell,
går på marinmuseum. Myser i stadslivet med god mat mm.
Tolfte dagen, Lena kommer med bil och trailer, vi tar upp båten.
Vinkar av Erik vid tåget i Malmö.
Andra etappen
Bilsemester Själland runt. Segling Särö - Kosteröarna
- Särö.
Skall inte fortsätta att rabbla dagar, det blir tjatigt.
Det är kul att kunna kombinera bil- och båtsemester.
Lena och jag fortsatte seglandet på västkusten. Inte
helt likt ostkusten; mycket maneter, bitvis grov sjö, lite
svårare att hitta de släta hällarna att dra upp
båten och tälta på. Men mycket trivsamt och idylliskt
och för att inte tala om det härligt salta vattnet. Avslutning
på semestern blev Rolling Stones konsert i Göteborg innan
vi trailade hem båten. Det var så trivsamt att segla
på västkusten så fjorton dagar senare var Erik
och jag nere igen och seglade Tjörn Runt.
Sammanfattning
När man seglar en blöt båt hela dagar är klädseln
viktig. Det är bra att kunna variera efter tycke och smak samt
naturligtvis efter väder och vind. Vi har alltid våt-
eller torrdräkt på när vi seglar långt från
land, eller om vädret så kräver. Det som annars
har fungerat bra är syntetiskt underställ, jollebyxor
och jacka. Jollebyxorna måste vara täta i baken. Det
är inte kul att vara blöt om ändan en hel dag. Jag
vill vara torr även om fötterna, i stället för
våtskor seglar jag därför helst i stövlar med
förlängda skaft till strax över knäna. Vi har
fått erfara att det finns mycket tampar att trassla in sig
i. Speciellt när man seglar genacker. Vi bär därför
numera alltid en lätt åtkomlig kniv monterad på
flytvästen, det duger inte med fällkniv. Det är ovanligt
att ha motor på den här typen av båt, men den har
varit bra att ha: När det var stiltje och regnade nästan
en hel dag kunde vi förflytta oss i stället för att
sitta och trycka i tältet, in och ut ur hamnar där det
är för trångt att segla, i kanalerna på västkusten
där det är seglingsförbud.
Vi bor i ett iglotält som vi förankrar i stenar. Vi sover
på uppblåsbara gummimadrasser. Vilken lyx. (Vi har även
riktiga vinglas med oss, det har imponerat på omgivningen.)
Vi använder ofta hammare och bergskil när vi förtöjer
båten. Även fast vi har dragit upp båten en bit
på land, vattenståndet kan stiga. Gästhamnar fungerar
oftast inte. Det är svårt att fendra av. (Speciellt när
man inte har några fendrar med sig). Det brukar gå att
hitta en tilläggsplats lite vid sidan av.
Att långsegla med en liten katamaran ger mycket om man prioriterar
segling före komfort. Man får inte vara bekväm,
man måste stå ut med strapatser. Men är det inte
äventyr som många av oss vill ha? Bekvämt har vi
ju hemma större delen av året.
Björn Sagerman

|